Ett jobb är ett jobb. Eller?
Jag tror att sakerna som cirkulerar i ens huvud genomgår olika faser och stadium. När man först går upp i någonting har man en "första" föreställning om det; såhär och såhär är det - man känner på ett visst vis, och är på sätt och vis inne något som kallas "tes".
Mycket troligt upplever man sedan något som får hela bilden av saken/situationen att rasera, allt man trodde var sant ställs mot sin motsats och det som var sant, blir helt plötsligt falskt. En sådan här övergång kan ske långsamt, infiltrerat, eller plötsligt, beroende på hur medveten man är eller till vilken grad i vilken tidsmängd man vill förneka saker för sig själv. I en del fall händer det ju bara över en dag. Oavsett i vilken brutalitet det sker, liten eller stor, så sätter man igång att ifrågasätta hela tesen - man befinner sig i en så kallad anti-tes.
När man har gjort detta ett tag kommer man förhoppningsvis fram till en slutsats - en syntes. Idéer och visioner sammankopplade från både tesen och antitesen, som sammansvetsas till något bra och hållbart, nyanserat istället för svart eller vitt.
Då jag först fick sommarjobb på lokaltidningen var det världens grej för mig. Jag tog mig an uppgiften med stort mod som den outbildade 17-åring jag var, och hela världen kändes plötsligt så stor. Allt som kom an i mitt journalistarbete accepterade jag och utförde med frammanad styrka. Jag var faktiskt en helt annan person emellanåt. Det kändes konstigt. Nog var det inte den jag ville vara. Jag har spenderat vissa dagar senaste året med att fundera på vad som egentligen hände, och hur det egentligen var.
Nu har jag kommit fram till att jag inte vill jobba där en sommar till, oavsett vilket statusfyllt högavlönat yrke det är. Min plats är någon annan stans, och jag är i full flärd att se mig om efter den. Någon sa någonstans att den utbildning man vill ha inte går att leta reda på - den kommer till en med tiden. Jag tror nog det också, man lär vara öppen för att våga tycka om och ägna sig åt saker bara; och inte vara rädd för att släppa, lämna, när det är dags.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar